Krokus är ett schweiziskt hårdrocksband. För tillfället har "veteraner från den tunga scenen" sålt mer än 14 miljoner skivor. För en genre där invånarna i den tysktalande kantonen Solothurn uppträder är detta en kolossal framgång.
Efter uppehållet som gruppen hade på 1990-talet uppträder musikerna igen och gläder sina fans.
Början på Krokusgruppens karriär
Krokus bildades av Chris von Rohr och Tommy Kiefer 1974. Den första spelade bas, den andra var gitarrist. Chris tog även på sig rollen som bandets sångare. Bandet fick sitt namn efter den allestädes närvarande blomman, krokusen.
Chris von Rohr såg en av dessa blommor från bussfönstret och föreslog namnet till Kiefer, som först inte gillade detta namn, men senare gick han med på det, för i mitten av blommans namn står ordet "rock" .
Den första kompositionen kunde bara spela in ett fåtal kompositioner, som var ganska "råa", imponerade varken på lyssnarna eller kritikerna.
Även om vågen av hårdrock redan var i Europa, lyckades den på sina krön inte få killarna till popularitet. Kvalitativa förändringar behövdes.
Chris von Rohr lämnade basen och tog över tangenterna, vilket tillät att lägga till melodi och lysa upp det tunga gitarrljudet.
Han fick sällskap av erfarna musiker från Montezuma-gruppen – dessa är Fernando von Arb, Jürg Najeli och Freddie Steady. Tack vare den andra gitarren blev bandets sound tyngre.
Samtidigt som nya medlemmar i laget kom fick Krokusgruppen en egen logotyp. Denna händelse kan betraktas som den verkliga födelsen av schweiziska rockare.
Krokusgruppens väg till framgång
Till en början var gruppens arbete starkt påverkat av AC/DC-gruppen. Om allt var i sin ordning med soundet från Krokus-gruppen så kunde man bara drömma om en stark sångare. För detta dök Mark Storas upp i gruppen.
Denna line-up användes för att spela in skivan Metal Rendez-Vous. Skivan hjälpte bandet att ta ett kvalitativt steg framåt. I Schweiz fick albumet trippel platina. Ytterligare framgångar konsoliderades med hjälp av hårdvaruskivan.
Båda skivorna fick totalt 6 riktiga träffar, tack vare vilka gruppen åtnjöt stor popularitet i Europa. Men killarna ville ha mer, och de siktade in sig på den amerikanska marknaden.
Musikerna skrev på ett kontrakt med etiketten Arista Records, som specialiserade sig på tung musik. Skivan One Vice At A Time, inspelad efter utgivarbytet, gick omedelbart in på topp 100 i den amerikanska hitparaden.
Men den utländska publikens sanna kärlek började efter släppet av Headhunter-skivan, vars cirkulation översteg 1 miljon exemplar.
En speciell kärlek till gruppens "fans" var balladen Screaming in the Night, som spelades in i de hårda gitarriffen som är traditionella för gruppen, nedsänkt i ett melodiskt ljud. Kompositionen kallades till och med Krokus-hit.
Gruppens popularitet ledde till starka laguppställningsförändringar. Först ombads Kiefer att lämna. Efter att ha lämnat gruppen kunde han inte återhämta sig och begick självmord.
Sedan sparkade de ut grundaren och författaren till bandets namn, Chris von Rohr. Erövringen av Amerika var framgångsrik, men det var en "pyrrisk seger". Båda grundarna lämnades kvar.
Den nya sammansättningen av gruppen
Men gruppen fortsatte att släppa hits en efter en efter grundarnas avgång. 1984 spelade Krokus in The Blitz, som blev guld i USA.
Efter att ha sett en möjlighet att tjäna mycket pengar började etiketten sätta press på musikerna, vilket ledde till ytterligare en störning med lineupen. Huvudsaken är att musiken har blivit mjukare och mer melodisk, vilket vissa "fans" inte gillade.
Musikerna bestämde sig för att överge skivbolaget efter att ha spelat in nästa skiva. Efter att ha spelat in live-CD:n Alive and Screaming skrev killarna på ett kontrakt med MCA Records.
Omedelbart efter det återfördes dess grundare Chris von Rohr till gruppen. Med hans hjälp spelade Krokus in albumet Heart Attack. Killarna åkte på turné för att stödja sitt rekord.
Under nästa föreställning inträffade en skandal som ledde till lagets kollaps. En av de gamla i gruppen Storas och Fernando von Arb lämnade Krokusgruppen.
Nästa album av gruppen fick vänta väldigt länge. Albumet To Rock or Not to Be kom ut i mitten av 1990-talet. Albumet mottogs väl av kritiker och fans av bandet, men det lyckades inte nå kommersiell framgång.
Heavy rock i Europa började försvinna, dansstilar av musik blev populära. Musikerna har praktiskt taget upphört med sin verksamhet. De hade ingenting att göra i studion, och sällsynta konserter hölls inte så ofta.
Ny era
2002 lockades nya musiker till Krokusgruppen. Detta hjälpte Rock the Block att nå nummer 1 på de schweiziska topplistorna. Det följdes av ett livealbum, som hjälpte till att bygga vidare på framgången. Men en kort stund gläds killarna över framgången.
När han återvände till gruppen skadade Fernando Von Arb sin hand och kunde inte spela gitarr. Han ersattes av Mandy Meyer. Han hade redan jobbat i gruppen på 1980-talet, då laguppställningen var i feber.
Gruppen finns till denna dag, ger regelbundet konserter och tar sig ut på olika festivaler med tung musik. Hellraiser-rekordet, inspelat 2006, nådde Billboard 200.
2017 spelades skivan Big Rocks in, vilket är den sista i bandets diskografi hittills. Krokusgruppens sammansättning är just nu nära "guld".
